Ännu en dag i sorgens tecken.
Jag mår inget bra..
Varför ska det vara så himla jobbigt..?
Varför känns de som att sova är totalt meningslöst, äta är bara
äckligt och ger mej ångest?
Ja gillar de inte. Ja älskar ju att sova. ja älskar ju mat.
Nåt är väldigt fel =(
Är iallafall glad att de blev Erik och Calle som gick vidare till Idol finalen.
Nånting som går min väg i alla fall. skönt.
Idag ska ja kolla massa film och försöka äta lite gott..
Mycke mer kan ingen begära just nu.
Jag är helt trasig :(
Jävla skit dagar.
Man kan säga att nu är det en tid då det inte är meningen att någonting ska
gå bra, allt ska va skit o man ska må dåligt.. Känns så iaf..
Inte nog me att ja saknar Pontus så de gör ont... känns som hjärtat försöker rymma från min kropp.
De jobbigaste var nog igår när begravningsnissarna kom och hämtade honom,och jag satt och förklarade
för min syster dotter varför dom nu hämtade hennes pappa.. och hon undrade mest varför han skulle ha täcke
när han är död.. När dom åkt sen blev de tyst.. ett tomrum..
Att de kan bli så tyst med 12 personer i samma rum :(..
jobbig tid som väntar framöver... Kom tillbaka Pontus.. Kom tillbaka..
Inte nog me de så började jag dagen med att trampa på en glasbit.. Då den borrade fast sej rejält fick jag uppsöka läkare.. Efter att sjuksköterskerna inte klarade av att få ut den fick dom avbryta ett läkarmöte för att
läkaren skulle hjälpa till.. han grävde o jedrar va de gjorde ont. men efter många om och men och aj, så lyckades han få ut den lilla rackaren.. Den va inte stor, men som han sa, de e oftast de små som gör ont..
Är glad att ja slapp både bedövning, röntgen o sånt som han skrämde upp mej me först.. Ont gör de, men de e la mest de ömma..
Så är de väl. en olycka/problem kommer sällan ensam..
Kan sätta mycke på att de kommer fortsätta så här nu.. Inte meningen att man ska må bra nu.
Svårt oxå.. Tårar på min kind.
Nu ska ja på boxpass me andra syrran.. koppla bort tankar o andra dumma elakheter.
See ya..!
gå bra, allt ska va skit o man ska må dåligt.. Känns så iaf..
Inte nog me att ja saknar Pontus så de gör ont... känns som hjärtat försöker rymma från min kropp.
De jobbigaste var nog igår när begravningsnissarna kom och hämtade honom,och jag satt och förklarade
för min syster dotter varför dom nu hämtade hennes pappa.. och hon undrade mest varför han skulle ha täcke
när han är död.. När dom åkt sen blev de tyst.. ett tomrum..
Att de kan bli så tyst med 12 personer i samma rum :(..
jobbig tid som väntar framöver... Kom tillbaka Pontus.. Kom tillbaka..
Inte nog me de så började jag dagen med att trampa på en glasbit.. Då den borrade fast sej rejält fick jag uppsöka läkare.. Efter att sjuksköterskerna inte klarade av att få ut den fick dom avbryta ett läkarmöte för att
läkaren skulle hjälpa till.. han grävde o jedrar va de gjorde ont. men efter många om och men och aj, så lyckades han få ut den lilla rackaren.. Den va inte stor, men som han sa, de e oftast de små som gör ont..
Är glad att ja slapp både bedövning, röntgen o sånt som han skrämde upp mej me först.. Ont gör de, men de e la mest de ömma..
Så är de väl. en olycka/problem kommer sällan ensam..
Kan sätta mycke på att de kommer fortsätta så här nu.. Inte meningen att man ska må bra nu.
Svårt oxå.. Tårar på min kind.
Nu ska ja på boxpass me andra syrran.. koppla bort tankar o andra dumma elakheter.
See ya..!
R.I.P Pontus <3
Har varit dålig på att blogga de senaste, så får på kommando av Sandra börja igen :)
Dock blir denna början ingen rolig början.. Inatt gick nämligen Pontus, min systers man,
bort tack vare att han hade cancer. Han har kämpat me de, och den dagen vi fick beskedet
att han inte skulle överleva, de va en av de värsta dagarna i mitt liv.
Idag är den värsta.
Du va så ung, du hade hela livet framför dig. Du hade hus, va gift, 2 barn..
Livet är så orättvist. finner inga ord. vet inte vart man ska ta vägen. Allt känns så meningslös.
Visst finns tankarna på att du har de bättre nu, du slipper ha ont... Men livet på jorden är ju
inge vidare utan dej.
Jag fäller tårar.... gråter.. kan inte sluta.. vill inte sluta.
Du är för alltid saknad, älskad och ihågkommen.. Saknar dej sååå underbara Pontus <3
Ska ut till Herrljunga nu. Ta ett sista farväl och stödja min syster o systerdöttrarna.
Vila i frid. <3
Dock blir denna början ingen rolig början.. Inatt gick nämligen Pontus, min systers man,
bort tack vare att han hade cancer. Han har kämpat me de, och den dagen vi fick beskedet
att han inte skulle överleva, de va en av de värsta dagarna i mitt liv.
Idag är den värsta.
Du va så ung, du hade hela livet framför dig. Du hade hus, va gift, 2 barn..
Livet är så orättvist. finner inga ord. vet inte vart man ska ta vägen. Allt känns så meningslös.
Visst finns tankarna på att du har de bättre nu, du slipper ha ont... Men livet på jorden är ju
inge vidare utan dej.
Jag fäller tårar.... gråter.. kan inte sluta.. vill inte sluta.
Du är för alltid saknad, älskad och ihågkommen.. Saknar dej sååå underbara Pontus <3
Ska ut till Herrljunga nu. Ta ett sista farväl och stödja min syster o systerdöttrarna.
Vila i frid. <3
