En dag kan kännas som en evighet.
Idag har jag testat en ny sak, nämligen att ta bussen till jobbet.
Jag kan inte påstå att det är något som jag längtar efter att göra igen, för då ljuger jag.
Klockan 04.00 ringde klockan, 04.10 va jag uppe. Ögonen korsade varandra ovanligt mycke denna morgon. Fixade, trixade, packade ordning, på me tjockehalsduken, svamp mössan o mina tummis vantar.. Likt ett påpälsat dagis barn traska ja ut mot bussen.. Me darriga istappe fingrar o till ljudet av mina hackande tänder lyckades ja få iväg ett sms för att få en biljett.. När bussen väl tittade fram så kändes hela ja iskall, trots att ja bara stått ute i ynka 5 minuter. Dumma minusgrader. Kunde nästan tro att de va busschauffören som frös, för han gasa på som om de brann, o givetsvis resulterade de i att vi kom tidigare än väntat till stan, vilket innebar en längre väntan i kylan för mig. Dessutom va den andra bussen naturligtvis försenad. Efter 20-25 minuter ute i de totala helvetet rent ut sagt, så kändes de som fötterna hade fryst fast i marken o fötterna, benen o resterande kroppsdelar hade tagit en lång semester, helt bort domnade. Bussen va inte allt för varm heller, utan satt mer elle mindre o huttra hela vägen till jobbet..
Kan väl säga, att det tog halva dagen innan ja fick tbax värmen i kroppen igen.. Blodcirkulationen som inte är toppen på mig annars, blev ju inte bättre av detta..
Ja drar en slutsats av att man är jäkligt glad att man har bil o kan köra emellanåt , och att man har så underbara arbetskamrater som man kan åka me ;)
Nu har ja bäddat ner mig litegrann o fryser ännu mer nu :(
väntar på att få hämta upp den sista tvätten, sen kommer ja somna gott ikväll.
Jag kan inte påstå att det är något som jag längtar efter att göra igen, för då ljuger jag.
Klockan 04.00 ringde klockan, 04.10 va jag uppe. Ögonen korsade varandra ovanligt mycke denna morgon. Fixade, trixade, packade ordning, på me tjockehalsduken, svamp mössan o mina tummis vantar.. Likt ett påpälsat dagis barn traska ja ut mot bussen.. Me darriga istappe fingrar o till ljudet av mina hackande tänder lyckades ja få iväg ett sms för att få en biljett.. När bussen väl tittade fram så kändes hela ja iskall, trots att ja bara stått ute i ynka 5 minuter. Dumma minusgrader. Kunde nästan tro att de va busschauffören som frös, för han gasa på som om de brann, o givetsvis resulterade de i att vi kom tidigare än väntat till stan, vilket innebar en längre väntan i kylan för mig. Dessutom va den andra bussen naturligtvis försenad. Efter 20-25 minuter ute i de totala helvetet rent ut sagt, så kändes de som fötterna hade fryst fast i marken o fötterna, benen o resterande kroppsdelar hade tagit en lång semester, helt bort domnade. Bussen va inte allt för varm heller, utan satt mer elle mindre o huttra hela vägen till jobbet..
Kan väl säga, att det tog halva dagen innan ja fick tbax värmen i kroppen igen.. Blodcirkulationen som inte är toppen på mig annars, blev ju inte bättre av detta..
Ja drar en slutsats av att man är jäkligt glad att man har bil o kan köra emellanåt , och att man har så underbara arbetskamrater som man kan åka me ;)
Nu har ja bäddat ner mig litegrann o fryser ännu mer nu :(
väntar på att få hämta upp den sista tvätten, sen kommer ja somna gott ikväll.
Kommentarer
Trackback
